Brecken
On the Sea (Pa hafvet)
original poem by Gunnar Wennerberg
By Jerome Berglund
h, linger for a while over the waves,
You sinking sun, bidding adieu
And carrying my valedictions with you
Toward the blue country to which you migrate!
From afar I still see your glow spilling over
The horizon waving a thousand goodbyes…
But – hastily did you say farewell
To my so beloved strand;
And you’ve already gone to dwell
In a distant, foreign land.
I too was separated.
But a point shall come someday soon
That bright time so belated
For singing a happier tune,
As you turn to greet me again.
dröj än en stund öfver vågen,
Du sjunkande sol, med ditt afsked
Och lys mina helsningar vägen
Till hemlandets blånande skär!
Än ser jag dem skymta ur fjerran
Och vinka mig tusen farväl…
Men — ditt afsked var kort
Från min älskade strand;
Och du redan gått bort
Till ett främmande land.
Så gör ock jag.
Men det kommer en gång
En ljusare dag
Och en gladare sång,
Då jag helsar dig, vändande åter.