Brecken

On the Sea (Pa hafvet)

original poem by Gunnar Wennerberg

By Jerome Berglund

monogram, initial, letter-33679.jpgh, linger for a while over the waves,
You sinking sun, bidding adieu
And carrying my valedictions with you
Toward the blue country to which you migrate!
From afar I still see your glow spilling over
The horizon waving a thousand goodbyes…

But – hastily did you say farewell
To my so beloved strand;
And you’ve already gone to dwell
In a distant, foreign land.

                   I too was separated.
          But a point shall come someday soon
                   That bright time so belated
          For singing a happier tune,
As you turn to greet me again.

monogram, initial, letter-33679.jpg dröj än en stund öfver vågen, 
Du sjunkande sol, med ditt afsked
Och lys mina helsningar vägen
Till hemlandets blånande skär!
Än ser jag dem skymta ur fjerran
Och vinka mig tusen farväl…

Men — ditt afsked var kort
Från min älskade strand;
Och du redan gått bort
Till ett främmande land.

                     Så gör ock jag.
          Men det kommer en gång
                     En ljusare dag
          Och en gladare sång,
Då jag helsar dig, vändande åter.

Skip to content